wisat, att Mallet, förklädd till engelsman, enleverade henne. J twå års tit efterspanade henne föräldrarne förgäfwes tills hon en dag plötsligt återkom, wan ärad och förtwiflad, berättande, att hor tillbragt dessa år hos abbe Mallet. Den: ne hare under tiden befriat fig från Sio na på det fött, att han inspärrade henne fom wansinnig på ett dårhus. Jntagen af farhågor för fina yngsta barn, fom befunno fig i kristna läroanstalter, ffyndade fru VBlutts till Balenciennes, för att der hemta sonen Louis. Först efter många swårigheter lyckades hon återfå sitt barn, men måste då tillifa erfara, att gossen nödgats omfatta katolska läran och blifwit döpt. Deref ter begaf fig fru Blutts till Cambray, der hennes dotter Elisabeth ännu skulle besinna fig i Bernhardinernunnornas pen: sion, men Elisabeth kunde icke anträffas. Klosterförestånderskan hade, i komplott med Mallet, skickat henne till Belgien och under olika namn förflyttat henne till klostren Ans, Frasnes, Wodecq o. s. w., så att man härigenom lyckades trotsa hwarje efterspaning. För att ytterligare wilseleda efterforskningarna, hade man förmått Elisabeth till sin mor skrifwa ett bref, dateradt Jerusalem, i hwilket hon förklarade, att hon aldrig mer skulle återje fina föräldrar. Brefwet skickades af Mallet till en presterlig medbroder i egyptiska staden Alexandria, försedt med hwars poststämpel det kom i familjen Blutts händer. Det hat till sin familj, som den stackars Elisabeth måste insupa i klostren, och de rysliga stildringar af helwetesqwalen, som wäntade hennes ans förwandter, emedan de mord judar, gjor: de slutligen äfwen henne wansinnig, och föräldrarne återfunno henne ändtligen, men på ett därhus. Af domftoldundersökningen har utrönts, att Mallet äfwen förfört den tredje systern Sophie och gjort både ommändeljes och wåldtigtåförsöt med Lonise och Gabrielle. Det har likaledes gjorts fannolitt, att Siona framfört ett barn, fom Mallet mördat eller undangömt.