Norrländska Korrespondenten – 30 mars 1861, sida 2

Ej lätsande förstå fabriksegarens skämt sade han med fin förenämnda spassodiska ryckning på munnen. — Jag är trött wid tjensten. Edra landsmän, i ftället för att wara tacksamma mot kejsaren, som med lätthet kunnat förgöra hela Holland, Hålla twårtsom hemliga utliggare på alla källare, för att brefwexla med de fördömda ryssarna och de förbannade engeldmännen, fom oförtöfwadt ämna bestiga denna strand. Man har uppiäckt en sammangaddning hwars ändamål år att ät dem öfwerlemna fästningen och hamnen. Men lyckligtwis har jag med mitt wanliga wäderkorn kommit skälmarna på spåren och helt simpelt räddat staden. Ni ser säledes framför er herr Naarvaersen en man ät hwilken man borde uppresa triumfbägar. Förrädarne äro gripna, men gissa hwar? Alldeles fom Ali Babas fyra röfware i ett winfat. — Nå wäl, jag ämnar föreflå att man wid den förnämsta stadsporten ät er uppreser en staty, hwars fotställning blir en ofantlig tunna. Will ni ej frufos stera med of, kapten Montane? Man måke dricka kaffet alldeles säsom man smider jernet då det år fom warmast. — Gerna, gerna, herr Naarvaersen. Artigt bjöd han sin arm ät wärdinnan, under det att Elim, fom wanligt, bjöd Jane fin. Naarvaers fen och Quenzius slutade täget. Kaptenen tog plats wid bordet . — Hmwad nyheter för ut med er utom dem ni res dan berättat? os — Den nyheten, med er tilåtelfe, att wår lila korporal hwar wecka skickar nyckeln til någon Hufmudstad. Wi hafwa nyligen fätt den til Moskwa, och i hwarje ögonblick wänta wi den till S:ct Petersburg. De ryska damerna hafwa redan beftålt trettio par Mor