Norrländska Korrespondenten – 30 mars 1861, sida 2

alla hans houris sammanlagda. — Förrjust i fin egen compliment, skakade han fin wåta hatt så att wattnet stänfte ån på den ena, än på den andra. — Ni är så aimable, sade Jane torkande sin tlädning med sin näsduk, att man icke en gång med torra fläder har tillfälle att ähöra edra artigheter. — Ni är gudomlig, mamsell Jane, men gissa också hwad jag bar med mig åt er. Ett wackert bro. derimönster med twänne dufwor, hwilande fig på twänne bjertan. Det är werkligen utmärkt. Och åt mamma Narvasan en beskrifning för att sätta en skön, waraktig rosenröd färg på confect. — Det hade warit mera skäl om ni gifwit mig en beskrifning på att bewara mattorna från fukt, förs flarade denna. Med förskräckelse såg hon huru wattnet från tultjenftemannens hatt strömmade fom ur en fålla ned på den dyrbara mattan, Läggande fin hand på hang skuldra, fade Naarvaerfen: — Kapten är damernas wän och de äro hans, eller oc äro de mocket otacksamma; ty antingen har ni en present till dem i er ficka eller en compliment i ert bufwud. Fastare tilldrog han rosen på sin halsduk, hwilken lilla omsorg ätföljdes af en spaswodisk rörelse med munnen. — Frågan är om hwilket som han tar er möda mest i anspråk antingen ert bjerta eller ev wärja. Wi hafwa många skönheter i Amsterdam och Rotterdam men odså många frutfat att undersöka wid tullen. påradis, enär mamsell Jane ensam är mera wärd än