En deterrikiak och preussisk arms besatte ändtligen Holstein och gjorde slut på oroligheterna, men de tyska makterna vägrade derefter att draga sina trupper tillbaka och återinsätta konungen i hans makt och myndighet, innan de erhållit visshet om, på hvad sätt suverären ämnade behandla hertigdömet. En diplomatisk skriftvexling börjades 1851, under loppet af hvilken konungen af Danmark tillkännagaf sina afsigter beträfsande den konstitutionela etyrelsen af de områden, som äro förenade under hans spira. De h inakterna förklarade sig tillfreds med detta tillkännagifvande, samt erkände ejelfva, att Holstein ieke hade någon rättighet att fordra en förening med Sleswig, eller det tyska förbundet något rättmätigt anspråk att blanda sig i detta hertigdömes angelägenheter, enär det ej utgjorde någon del af förbundet. Konungen af Danmark utfärdade derpå, i Januari 1852, en proklamation till sina undersåter, hvari han tillkännagaf sin afsigt att söranstalta en ny konstitutionel styrelse för hela monarkien med ett gemensamt riksråd, valdt enligt grundsatsen af jemnlik representation, och med serskilda ständerförsamlingar för de olika områden, hvaraf monarkien är sammansatt, hvilka församlingar skulle förunnas full lagstistande myndighet i alla frågor, som blott och bart utgjorde de respektiva omradenas lokala angelägenheter samt slutligen, att de båda folkracerna i hertigdömet Sleswig skulle behandlas på fulit jemnlik fot I afseende å denna sistnämnda punkt må här anmirkas, att de stadganden rörande språkfrågan i Sleswig, hvilka sedermera framkallat sådant skrän i Tyskland, redan då egde gällande kraft, utan att klagan från någondera sidan förspordes. Något fördrag eller någon formlig öfverenskommelse hade icke blifvit ingången mellan Danmark och de båda tyska makterna, utan man hade helt enkelt utbytt åsigter, rörande bästa sättet alt återupprätta den danska monarkien, som i nära tre år varit skakad af inhemskt och utländskt krig, i hailket äterupprittande tyska förbundet hade ett rättmåtigt intresse, så vidt som hertigdömena Holstein och Lauenburg voro i fråga. De tyska trupperna drogos till följd uf dessa meddelade upplysningar ur Holstein och konangen inträdde åter i alla sina suverana rättigheter. Den af konungen af Danmark utlofvade konstitutionen blet utfärdad åren 1854—55 Den holsteinska stän derförsamlingen visade sig snart missbelåten med sakernas nya ordning, och bland andra klagomäl, som anfördes, klandrade hon det gemensamma riksrådet för att det var grundadt på lika representationarätt i förhållande till befolkningens antal i de olika delarna af monarkien, i mäållet för att hvardera deien nemligen det egentliga Danmark, Slesvig Holstein och Lauenburg borderepresenteras as ett lika stort antal representanter, utan ufseende på olikheten i solknummer — en grundsats som danska regeringen icke kunde pilla, emedan enligt densamma Holstein skulle ka lika mån ga representanter som konungariketehuru dettas folkmängd var tre gånger så stor. (Forts ) i j i ; ; säli 6 m 15AOL—