wredgats på honom? Hade icke detta utbrott nägon särstild anledning? — DÅ likwål har det sjelf förefallit mig, tänkte ban, fom om jag ide warit henne likgillig. Det tycktes mig att hon både förstod och temligen wäl ber swarade mina ögons sprät. Kan jag werkligen Hafwa bedragit mig i detta afseende. Nej, det är ide möjligt. Upprörd inträdde Elim i matsalen. Fäfängt sökte han att wända Janes blickar till fig. När han til talade henne, swarade hon endast nej eller ja. Men Elim war ihärdig; ju mera tillbakadragen Jane war, ju ifrigare närmade han fig henne. Slutligen beslöt han att spela samma roll fom Hon, tog fin tillflygt till sitt rum och föresatte sig att hwarken wisa sig wid thetimman eller wid aftonmältiden. Marscherande fram och äter med flora steg på sitt kammargolf, fade ban belt högt: — Så ung od få nydful. Hwadfäger jag, nydful? Wärre än det, hon är elak. Gudskelof att jag ide på allwar fästat mig wid henne! Han drog en suck. — GSfön år hon, det må man ej förneka. Skön fom en Venus, till blicken ren fom dagen. Men bwilfen karakter! En orw döljer fig under denna tjusande yta! Ja, ja, mamsell Jane, alt är slut mel lan of, nu fan ni coquettera för Quenzius, om det roar er. Dörren öppnades och en betjent steg in. — Will hbercn ha the? . — Om! Elim lätsade fom han ej förstod den föga fruferliga frågan. — Jag frågar, upprepade han, om herren ej wil dricka fitt th med herrskapet?