Sweriges rikedom. (Ur Tina för Falkopings stad och Salbygden.) Jag har i ett föregående nummer af denna tidning med några ord widrört Sweriges fattigdom och sökt wisa huru denna endast är inbillad eller rättare sagdt konstlad. Swerige har rikedom, och med det päståendet will jag fortfara. Swerige är i sanning ett af de bästa länder, som finnas; man kan gerna på allwar säga med det Wallenbergska skämtet. Swerige säger jag till slut, är det bästa Gud har skapat; had jag wetat det förut, had jag aldrig utåt gapat. Det beror endast på Swenskarne att rätt begagna fig af sitt Fäderneslands skatter. Swerige är ett skogsland I def jord mära flera af de yppersta trädslag. Def tallar gifwa de starkaste mastträd, def björkar oh almar m. fl. gifwa wirke till de finaste möbler, fom trotsa sådane gjor: de af Söderns äblaste trädsorter, dess ekar lemna materiel till kölar sådane att utlandet knappt fan uppmifa bättre, dess bokar och oxlar gifwa wirke, fom tål nära nog den starkaste slitning. Men huru ser det skogiga Swerige ut? Det är som en brud hwilken aflagt sina smycken. De flesta af wåra härliga skogar hafwa nedfälts, utan att andra blifwit uppdrag: na i stället, och landsträckor gifwas, hwils fa förr burit de skönaste lundar, men nu äro kala hedar, der den rödbruna ljungen täflar om herrawäldet med den dwergmärta enbusken. Wäl är det när skogen wiker undan för säden, när yxhuggen tystna för lians frasande på åkern, men der trädens gröna kronor så borttagas, att stenar och klippor få wisa fina tala hjesfor utan att det ens är möjligt nedträns ga hwarken spade eller plog dem emellan, der handlag illa. OM få illa har man ide blott handlat, utan ännu idag hands lar; och man behöfwer icke göra midfträdta resor i fäderneslandet för att fe, ej hafwa forntidens witsord att åberopa för att sanningsenligt framställa förhållandet. — Wårdades deremot wåra skogar, planterades de för odling otjenliga sträckorna med trädslag, afpasfade efter förekommande jordmån, hwiltka ffatter skulle då ide erhållas! Wäl wäxte ide dessa upp på dagen eller året, men härigenom blefwe en grundfond för blifwande kapitaler, hwilka blefwe större i samma mån utlandets behofwer wäxa och wärt lands kommunikationsanstalter ökas; och de ene wäxa, de andre ökas dagligen. — ä —n —VL