Norrländska Korrespondenten – 16 mars 1861, sida 3

— Blommorna äro lyckligare ån wi, Jane. Wi dö fom de, men de lida ej fom wi. — Ja men de funna ide heller njuta af lifwet säsom wi. Jag afundas dem ide deras öde. är ni botanift ? — Jag är amotör, endast amatör. Namnen buls bata, barbta, gronrifolia, grandiflora, äro för mig som ett orabiskt olfabet. — Och ni rodnar ej öfwer er okunnigbet wid den tanken att ni befinner er i ett blomstertempel, som iillhör den namnfunnigaste botonist i Hela Holland? — Nej, jag bekänner blott min okunnighet, jag ångrar den ej. Jag är som de versiska poeternas näftergal, jag tillber rosen isonnerhet den hwita rosen. — Det är ide nog; få framt ni will tillwinna er ett fortfarande rum i min fars aftning, mäste nt funna tala om sijelkar, löf, blomsterblad och pistiller på alla rara blommor. — Ert råd är en lag för mig. Jag är ide endast färdig att fom ett bi hänga mig faft wid blommorna, utan anhäller jag att få bli er lärjunge i denva intressanta wetenstap. Endast af Flora lår man fig wågarna i hennes konungarike och namnen på henned undersäter. Låtom of redan i dag börja wåra lectioner. — Gerna. Se på den här blomman, den kallas after. — På franska språket betyder det sierna. Jag känaer twå stjernor. Himwelen eger ej ywarken nås gra klarare eller mera losande; det är wid deras sken jag wille leda mitt fartyg på oceanen. N — Ad, jag ber lemna oceanen för hwilken jag bår flor refpeft efter ni hållit på utt dränfa er i den; och från bimmelen figa wi ocså ned, ty den äro wi ej ännu wärdiga. (Foris.)