Ladtligen klarnade bimmelen och Jane föreslog en promenad i den, boknafligen talodt, holländska träds gården. Gångarna woro beströdda med fin, glänfans de fond. Kullarna woro wärdade, fom mandelkafor, träden klippta fom hagtornsbäckar, buskarna liknade blomstervaser, velare eller solfädrar. Hela skapelsen tycttes hafwa undergätt snickarens hyfwel. IYntet ha de bibehållit fin naturliga form. Det fans en bryge go, fom war få smal, att twänne bönor ef der tunnat möta hwarandra, chineser fom i October månad sökte stugga under porasoler; en jägare fom lägger on på en and fom ej under tjuga är tänkt på att floga från sion. Elm fit nu sigte en stork fom fatt på ett torn. Han fränade henne om den war af marmor. — Ad, löjtnant Elim, fade Jane ffrattande, wi äro wål ide få hedniska heller, och faftån denna fo. get yos of fom hos hedningar är föremål för en wiss wördnad, bygga wi dock ide åt honom något tempel, och dorka honom ide beller fåfom en afgud. — Det år skodo, ty herr Quenzius synes mig enfom född tid werlden, för att dyrka denna husgud, af hwilken han fått både mun och näsa i arf. — Hwad säger ni om wår trädgärd? — Den år ganska originell, ett musum af rara saker. Hwilken skada utt ide få fe den i Heta fin få ring! 8 — Ni fan tröfa er, ty tad ware trädgårdgmäftas rens for år han lika alla ärstider, kanske litet dystrare om sommoren. Hwad blommorna widkommer, will jag wisa er deras rike, der de blomstra alldeles säsom edra nordiska skönheter. Jane öppnade dörren till orangeriet. Ett litet torn, genom hwilket de passerade, war uppfyldt af be.