Norrländska Korrespondenten – 16 mars 1861, sida 2

Jane. Novell af Alexander Dumas. (Forts. fr. föreg. nit) Om ni i eremttaget i St Peterodurg feti ven boda från AMpherdam med hwilfen Peter den store I sin barndom roade sig, hade ni sett Janes mor. Och ukwisst war hon den sweksammaste ta warelse i werloen. Hon tog Elim wid handen och wandrade med bonom genom alla rummen. Hwarje mårkwår-. dighet bon förewisode war ett straff för den unge mannen. Hoan hörde utan att höra, såg utan art fe. När bon ändiugen blifwit fullkomligt orienterad i dan Nadrvoersens bus, bwilode har ut mid bordet oc efter en ganska ongenam afton insomnade ban, fulfomliat tillfreds med siit Öde. IV. Wistandet på Vlamhuis. Jnncwanarnes lif vå Vlamduis war få fila och fridfullt, ott det nänan funde kallas enformigt. Herren i buset war ourpbörligt syosselsatt med fin fabrif, buemodren, fastän hon panod fig hofwa åf werlemnot alla fina detaljer till buehällerskan, egnade sig dod deråt med en till öfmerdrift grånfonde hån: sörelse. Det war den enda passion, den qwinnon haftri hela sitt Hf. Mannen, man döme nu efter det fom för ögonen år, är stapad för ett nomodlif, qmins nan twärtom för ett siillasittanre lif. Genom fina