eft centralisationssystemet, out någonsin, bör göra sig gällande. Det är wisst sant, att man med ringa medel tan ute rätta ganska mycket, blott en god wilja ite saknas; och denna goda wilja, om ven werfeligen funnes, då det wore fråga sråga om mera omfattande uppoffringar, wore god att hafwa. Red:s öfwertygelse äv således den, att ett hush. sällskap i detta fall fan werka bättre än 2:ne med splittrade pekuniära krafter ... Def utom kan man för ett sällskap wänta sig medwerkan of s vänsstyrelsen, då det gul ler medel, som på annat sät kan hända icke komma länet till godo. Och omfattar Red. med fullt förtroende iden om 3:ne förffilvta sällskaper, gillen, nännven, eller hwad man will falla dem, med fina 3 särslildta fryrelfer, . . . men med en gemensam öfmerftyrelfe . . . Skulle man widare funna tänka sig att hwarje af dessa sällskaper, lunde erhålla hwar jur Landtbruksstola, få skulle man genom ömsesidig täflan funna wänta fig de lyctligaste följder för länet, för realiferan:ret häraf satnas ingalunda förebilder, hwarwid Red. förnämligast will fästa uppmärtjambeten på organisationen af Orebro läns Hudhillningsfällffanp. (Forts.)