Norrländska Korrespondenten – 13 mars 1861, sida 3

kast öfwer de städer, löpingar och landskap han vag: serade. Men utantill wisste ban owart enda litet drag i den unga flickans sköna ansigte. Friskt rullade wagnen af, närmande sig fabriken. Elim hade glömt hela werlden. Gubbens anmärfningar öfwer dikena wid wägen klappade wäl på bans öras dörr, men fingo ej dit tillträde. Dylika funder äro ljufwa och äterkomma sällan. Ändtligen war man framme och portarna öppnadeg. Elim waknade ur sitt sinnesrus. Men når Janes lida band tryckte hang under det han nedsteg ur mwagnen, och när en ljuf röst uttalade följande: Se här ert fängelse, berr Elim, hade Han kunnat swärja på att Naarvaersens hus byggdt i den flamandske stilen, liknade warldens åttonde underwerk. För att såga sanningen liknade twärtom detta hud, liggande på en öppen, flack plats, ett kortslott. En upphöjning eller, om man få mill, en terass gick utr med byggningen, och en balkong sköt få långt fram, att den få tillsägandes beskuggade resdechaussken. Fastän höften mar långt frau skttiden, utmärkte fig Det hela för den utföftafte snogabet. Murarne, wäl twättade med såpa, lyfte fom speglar. Dörrarna och fönnerna woro omgifna af bronz och filfwerornamenter, od) den rike fabriksegarens boning war ett föres döme af en nästan underbar ordning, fom framlyste så i det största som i det minsta. Jane, lätt som en fjäder, bwilken balancerar i luften, kastade fig i fin mors famn. Hon war en god och okonsilad holländska i ordets mest omfattande mening. TTANUSA