Norrländska Korrespondenten – 9 mars 1861, sida 2

RS —— t. Yorsko lär den ena af dem sjunka til golfwet den andra böjde han öfwer sitt hufwud, oc med hela fin styrka slungade han den i dörren, hwilken med ett häftigt brafande föll i stycken. En owäntad tafla framställde fig nu för löjtnan ten och hans matroser. Fem af dessa marodörer, som icke tillböra något särstudt land, men följa ara erna, såsom rofdjur, wo ro nu sysselsatta att plundra kammaren. De woro halffulla samt inswepta i trosiga unisorasrockar. En af dem stod med lyftad fabel ofwer en fårötj, der en gubbe fatt, under det att en annan undersöfte def fidor; den tredje hotade med sin pistol en ung flicka, som, knåböjande, bad om förskoning för sin far, den fjerde tömde en butelj win, under det han i sina fic for inpassade det silfwer, fom han fråntrofwat border; en femte hade krupit i ett hörn af kammaren, der pan helt tyst roade fig med att beröfwa en foffert fin hängläs. — Elim anföd förft honom fom hotade den unga flickan. — Tiuf! utropade Yorsko, ryckande fabeln ur handen på den som höll på att plundra gubben. — Uslingar! ropade de öfriga matroferna måne dande sig till de trenne andra banditerne. — Wi åro kringbwärfda! skrefo marodörerna utan att ens försöka göra wotständ. Nädde sig hwem som fon! Fönstret låg åt floden. De twå eller tre förstes anslri ingäfwo en wiss twekan åt de twänne andra; men åsynen af löjtnans tens dolk, äfmenfom af den fabel, fom, frånröfwad foffertplundraren nu blirtrade i Yorstos hand, gjorde