JANE. Novell af Alexander Dumas. (Forts. fr. föreg. n:r.) Elim begagnade fig af de flycade minuterna, Han fattade en yra oc just fom den lilla manen wek fig fom ett rör, förföfte han med Heta fin ftyrfa att kapa densamma. — Allt ned i hafwet, ropade Elim, ätertagande sin plats wid styret. Matroserna insågo nödwändigbeten cf att befria båten från denna öfwerflödiga utstyrsel, oc kastade fig öfwer den på tre ställen bruftna masten, od inom fem mivuter woro både mast och seqel i hafwet. Under dessa fen minuter hade man naårnat fig åren utan nagon förhoppning att bwarken funna manövrera till böger eller till wenster. Lyckligtwis mar den banf, år hwilken wägen förde wåra äfwentyrare i wattengången. Elim boppades ott funna öfwerfliga den, när han fåg båten förta mot klippan. Slupen splittrades men, flömännen och deras unge befälbafware kastades framåt, då de jemförelsewis befunno sig i luanwattnet. Hafwet öfwersköljde skaren och klipporna med sina störtsjöar. — Mod, mina wänner! Rak: åt Höger, ufropade den unge löjtnanten. Om det är någon af er, fom antingen ej fan simma eller känner fig trött, han flöde fig på mig.