— ASP RN Re Wanan mar mäktinare än alla bönor, och äfwen samwetet förmådde ej göra fig gällande. Men han försummade likwäl dervunder aldrig sitt arbete. BWiåndagsmorgonen war han alltid på fin post och wi fade fig hela medan flitig och ordentlig. En dag råkade han likwäl, midt i weckan, att förgå fir och tillbragte halfwa dagen på krogen. Weckan derpå förnyades detta, och slutligen wistades han flera dagar i weckan i fylleriets näste, så att han söp halfwa dagen och sof den öfriga delen deraf. Bygamästaren hade redan förut flere gånger förmanat honom, att ej om lördagsaftnarne öfwerlasta sig; men då denna osed utsträckte sig äfwen till några af de öfriga dagarne i weckan, fade bag: mästaren en dag till honom: 7Min kära Anders, du met att jag medtagit dig hit, ej allenast för min nytta, utan äfven för din egen och vin beffedliga hustrus skull, i afsigt att bereda dig en bättre arbetsförtjenst. Jag har flera gånger warnat dig för din wana att tillbringa hwarje lördagsafton på krogen; men, i stället för att lyssna till dessa mwarnins gar, har du på sednare tider äfven ans wändt en del af de öfriga dagarne i weckan på samma sätt. Din oortentliga lefnad har förswagat dina krafter och din arbetshåg. Kroglifwet leker sannolitlt i dina tankar, och du känner dig slapp och olustig, då du ej oupphörligt får uppe friska dig med bränwin. Men denna slapphet och håglöshet ffall ännu mera ökas, ju mera du super; och slutligen skall du blifwa ett offer för denna last, som är arbetsklassens största olycka. Du förtjenade förr 10 a 12 ror i medan, men nu fällan 7. — Dermed kan du ej försörja dig sjelf, din hnstru och dina barn, fom liva nöd, och i stället för att de förut woro förnöjva, snygga och ovs teutliga, bära de un i håglöshet fattig: bomen8 tunga börda. Jag har derföre orhggligen tagit mitt beslut: du måste antingen afstå ifrån kroglifwet och wid weckans slut till mig öfwerlemna en del af din arbetsförtjenst, på det jag må kunna derigenom berera dig en besparing för framtiden, eller också måste di omilkorligen lemna min tjenst; och om sedan någon annan bygamästare, som lunde wara sinnad att antaga dig till arbetare, frågar mig om ditt uppförande, kan jag, såsom en ärlig och hederlig man, ej bee draga honom med en osanning, utan må ste underrätta honom om ditt oordentliga lefnatssätt; och hwem antager wäl en drinkare i fin tjenst? Muraren, som hade ett godt förstånd och ännu ej hunnit blifwa så förhärdad ett alla goda föresatser hos honom blifwit qwäfra, waknade med förskräckelse upp ur sin tanklösa dwala. Framtiden med alla dess cländen framstod för hans inbillning, och ban insåg nu, att bang ofärd ej skulle slntas med detta lifvet, utan fortfara äfwen i det tillkommande, der hwar och en skall skörda frukterna af tet före ban bär utsått. Han gaf icke något bestämst swar; men bad att mors gonen derpå få afgifwa det. Den länga natten framställde den hotande framtiden i ännu mörkare färger; Guds ord, fom han ide hunnit förgäta, förmanade och manape honom att wända om, och fame wetets tysta warningar förenade jig med tem. Den onda anden war besegrad och en lugn sömn styrkte honom i hans goda föresatser. Morgonen derpå erklände han, med djup ånger, inför husbonden fin för: seelse, bad om glömska af det förflutna, och lemnade sitt samtycke till alla hus bondens förssag. Jag will insätta dina besparingar i fparbankfen, sade husbonden; der blifwa de wäl förwaltade och du har i nös dens stund alltid en säker tillgång, få att, om ej sjukdom eller andra olyckor mel; lankomma, all nöd skall derigenom för dig upphöra. Anders yttrade derwid fin owilia för förlaget, att insätta fina —— —— 6 pnponvVvennoeonononm b nouanmn m mwinmonwww-2212moOooo;smnmn nnmir—rm i — — -K 2 — —OV——— — ooo