Skarpskyttesång. Af Onkel Adam. Långt förr än örlog hotar Vak opp Du kämpa-stam Och låt ur folkets rotar Din Landstorm springa fram. Är Kung och land i fara, Tog vapen sjelf och slåss. Ditt eget blod ej spara; Ty då är Gud med 0ss. Hvem hittar, när det gäller I våra skogar bäst? Jo Skarpskytten, som fäller Den ovälkomna gäst. Så säker uti blicken, Siv man han träffar visst — Sätt kulan midt i pricken voch tacka så — för sist. I blod vår fana badat; En flik man rånat har; Men Lejonet oskadat pbå duken än står qvar. Sig likt i alla öden, Det värnat sädreus mull, Det rädes ej för döden Och mutas ej med gull. Nej fiende! Du hinner Ej här att bygga bo! Väårdkasens låga brinner Du får ej rast, ej ro — Ty krigets åskor ila Kring om vår fria Nord. Här får Du ingen hvila Om icke i vår jord. I Ae