flone är jag omgifwen af bara lik, men gudskelof, de ha åätminstone hållit sig stilla. Men bur skall jag funna hjelpa dig upp. Med S:t Costanzas och S:t Barnabas bjelp blir dertill nog utwäg. Du behöfwer endast nedsläppa ett starft rep och fästa det wäl deruvve, få will jag före söka klåttra upp. Gusio me! jag glömmer alldeles ott jag är fönderbråfad i alla lemmar; för närmar rande är alltså föga utsigt att snart komma upp. per Carita! Du är särad, kanske lam! ropade Rita i hjertångest, du kommer till slut ide lefwande i dagsljufet. Jitto, zi, min goda Nita, man kunde höra dig derute, då wore jag förlorad; mig felar ingenting, jag behöfwer blott mat och drick och en mjuk bädd, för att återfå få mycket krafter, att jag på ett rep sjelf fan hjelpa mig upp. Men fåg mig, äro då de fördömda Engelsmännen ännu herrar på ön. Ty wärr, ja! men de wänta just i dag ett hufs wudanfall af Fransmännen der borta. Bene, benissime! Konung Gioacchino, om jag känner honom rätt, fall nog ge dem fötter och det fnart. Det är derföre bäst för mig, om jag ännu något lite stadnar hår nere; men hör nu, cuor mio, hwod jag beder dig om; du mäste få fort fom möjligt staffa mig något redbart att äta, bröd och skinka och, om du kan snappa upp det, något maccaroni od) en flaska godt win; längre fram behöfwer jag ett mwar ljug, siort fom ett kyrkijus och en bundt goda tåndflicor; derjemte måste du, innan du gär, fafta ned något majehalm, jag fryser fom en hund och längtar att få hwila. Hör du, Benedetta Gia, gio, jag hör och Fall uträtta allt hwaddu önstar, min älffade, stackars Maso. Men jag mäste