gon ursägt, t. ex. om han är på wägen att swälta ihjäl, och då sijäl för attrård:da jifwet. — Jag figer ingalunda, att han ide, äfwen då gör orått; men jag fan wål begripa, att han då fan synas wara utsägtlig. Men huru skall baktas laren funna ursägtas, då han dag efter dag, år efter år, utan ringaste anlerning, berättar det ena efter det andra, på ett ofördelaktigt sätt utbasunar sin nästas minsta fel och cbetydligaste handlingar? Hwad ursägt har mål baktalaren, fom sätter fin glådje uti att pidigta andra fel undangräfwa deras gora namn och tyfte och beröfwa dem deras heder och ara? — Ob äro dessa en gång förlorade, få år det fwirare att få dem igen, än stulet gods. Det är obehagligt för många öron att höra en sanning allwarligt uttalad; ja, de finnas, fom blifwa fmwärligen förbutras de på dem, hwilka årligt gå dem vå lif: wet. Och ändå år detta, tio gånger båtts re ån förtal, emedan det förra på fått och wis fan wara årligt. Den förte kan näms ligen utösa sin galla, då han träffar mig, men ej säga något ondt om mig i min fränwaro; han går således öppet och års ligt till wäga; han låter tanfarne, utan omswep gå i från hjertat, och derföre wet jag ungefärligen, hwad skuda han fan gör ra mig, och jag år äfwen då tillfälle att funna förswara mia, eller att upplysa hos nom om hans misstag. Baftuloren har deremot hwarken luft etter mod till en fås dan handling; han har ej mod att tala ondt till, men om dig; hang ord åro för ta i din närwaro; men knapt wånder du ryggen till, förrän det wisar fig, attfockermund har gift i grund.7 — Just dens na brist vå ärlighet, denna twetalighet, denna falskhet wisa, hwas föttalet år för andas burn. Det år tydligen en dotter af lögnen, och derföre år det ej unders ligt, att hon fan frambringa ett litet heljmete på jorden. Ingen år fallfomlig. Hwar oh en har fina fel och baktalaren ej minf. Sjelf år han brua fom tjära, och dersöre sätter han sin glådje uti, att göra fin oskyldiga nästa fwart fom beck. Denne nes så swaga sidor göras till få många och stora, och blifwa snart större för hwar och en giftig sqwallertunga, fom de råka ut för. Lögneu utfprider fina frön, och dumheten trålar fom en ore för att få dem att mår Detta lifnar äfwen ett fnös rad: ju längre det går, ju större blir det.