Religionen, når den begagnas med klok het, år ett alltför kraftigt redskap ityrans niets hand, för att slafegarne skulle underlåtit att begagna fig deraf. Den te ligiösa underwisningen, läser man uti ett af ett nissionssällskap utgifwet cirlular, gör negrerne blida och fromma och bes fråmjar deras herrars pekuniära inträssen. De gudfruktige och kristlige flat warne ingifwa köparne större tillit, hwarföre man ide heller underlåter att fram ställa dessa egen skaper på auktionskatalo. gerna. De negrer, som af presterna haf. wa lärt sig älska slafweriet, tänka aldrig på att afkasta sina bojor, de låta sig nöja med att bedja för sina herrar. Deras gudsfruktan wärderas för närwarande till flera hundra dollars, och deras rykte så. som fromme kristne gör dem till föremäl för alla menniskohandlares efterfrågan. Desse gudfruktige negrer, omwände af de för slafweriets upprätthållande intresserade evangelii förlunnore, föreställa städse sina bröder i slaswerit, att deras öde år blidt och afuntswärdt, att deras dagliga föda år en gutomlig wälgerning för hwil fen de ide funna wara nog tacksamme mot fina ådelmodiga herrar, och att tåls modige slafwar blifwa delaktige af den ewiga lycksaligheten. De hwite presterne, som styrka dem i denna kristliga tro pre: diku samma lära med ännu större kraft. De lära negrerne att lyda utan knot, att mottaga piskslängar utan att nåra den ringaste hämdlystnad, att wälsigna dem, som slå dem, ech att hysa wördnad för deras herrar, säsom representanter för ve ras himmelske fader. Tusende prester sysselsätta fig med denna nedriga handtering; i stället för att nyttja fin wältalighet för att fråmja mensklighetens sak, göra de slifwen annu mera trälsinnad, den fege ånnu fegare, och den uppstudsige negern lär af dem icke blott att frufta piskan, utan afwen straffet i helwetet. Således förs tjena dessa Guds tjenare fin lön gen om att fålja de til deras wård anförtrodda själar. (Foris.)