Och lutande sig intill nyckelhålet ropade han: Marino? ... Marino! ... Är ni död? — Jag? .. . Huru fan ni falla på den idåen? frågade en munter stämma i trappan. Alla wände fig om. Det war den punktlige hyresgästen sjelf fom flod framför dem. Nyfiken att weta orsaken till den omwans liga rörelse som förspordes i hela qwarteret, hade han styndat hem. — Hwad will det säga! . .. utbrast Salentino. Kommer ni utifrån ... Hwem har då skjutit fig inne hos er! Marino öppnade dörren till sitt rum och mötte en stor katt, som med blixtens bastighet kilade ut ur rummet. På en stol i kammaren läg en bössa, och en öfwer soffan hängande spegel befanns genomffjur ten af hagel. Marino hade på morgonen ämnat sig på jagt, då ett bud från jernwägsbyrån, der han war anställd, hastigt ditkallat Honom. Han hade wårdslöst flädt fin bössa mot wäggen, och man gissade att katten, som warit instängd, råkat komma i någon beröring med trycket på bössan. Huru som helst, få hade skottet inom modehande larens familj med fig det lyckliga resultatet, att Paul Dumenil oc Maria Salentino redan samma afton firade fin förlofning. Men i qwarteret frambragte det deremot en helt annan werkan. Bodarne stängdes; gripna af fasa återwände de promenerande til fina hem; en stigande förwirring bemäktigade sig sinnena, och patruller sägos i alla riktningar genomkorsa staden. Rapport om ett ffotts aflossande wid Toledogatan hade genast blifwit ins gifwen till konung Frans och hans ministrar. Dr s