Hvarjehanda. En förgiftad ring. En konstälskare, som nyligen hade köpt några småsaker i en butik vid S:t Honor6-gatan, tog dervid en gammal ring i handen för att närmare betrakta den och kom dervid att rifva sig på en af dess skarpa kanter, men gaf ej vidare akt derpå och fortsatte sitt samtal med köpmannen. Plötsligt erfor han en viss obeskriflig känsla i hela kroppen, hans sinnen slappades och han blef så allvarsamt sjuk att han måste hemta en läkare, Denne kom och igenkände genast alla tecken till en förgiftning, hvarför han använde starka motgifter, medelst hvilka han snart lyckades afvärja alla vådligare följder. Ringen blef sedan noga undersökt af en läkare, som länge hade uppehållit sig i Venedig, och denne igenkände den för att vara hvad man förr kallade en dödsring, dylika verktyg begagnades ej sällan i midten af sjuttonde århundradet. Tvenne lejonklor af skarpt stål voro anbragta på denna; några sprickor i dessa lejonklor voro fyllda med ett starkt gift, så att man kunde befria sig från sin ovän på det enkla sättet att blott och bart trycka hans hand, ty den minsta rispa i huden medförde edöden Att giftet måste hafva varit mycket kraftigt kan man sluta deraf, att den efter tvenne århundradens förlopp ännu kunde frambringa den här omtalade verkan