Norrländska Korrespondenten – 30 januari 1861, sida 2

8. dan wid första möte hafwa erhållit prof af hand fortfarande trohet, få förträngdes den snart af en out säglig ängest öfwer hang iråkade belägenhet. Den unga flickan, fom war inwigd i i alla fängelfets hem ligheter, wisste ganska wäl att lifwet der war ett längsamt borttwinande och hon war nog förständig att inse att ice en gång hennes närhet, isynnerhet som bon endast ganska fällan kunde få tillfälle att komma till honom, kunde i längden uppebålla den unge liflige mannens mod eller wara en tillräcklia ersättning för det werksamma rörliga lif, fom han fört i kretsen af glada wånner och kamrater. Och likwäl wisste Fiamina ide huru hon sjelf skulle blifwa till mods, om en kunglig befallning en af dagarne öppnade fängelsets vortar för den henne få kära fängen. Men hwad kunde hafwa fört Loredano, officer och tillhörande en inflytelserik familj, till detta fängelse? Fiamina erfor det snart, ätminstone få mycket, fom Loredano fann för godt att meddela henne. Tis den war serdeles knapp för de ålskande, ty ett för längwarigt wistande hos en af fängarne kunde lätt wäcka den gamle Marios uppmärksamhet, måhända misstanka. Hand i hand sutto de bredwid hwarandra, bon lutad upp til honom oc betraktade honom med blickar af en oändlig färlek och tillgifwenhet, oc lit: fom alla älskande upprepade de hwad de redan wångfaldiga gånger sagt hwarandra. J sådana stunder lemnade hennes ängsliga fruktan rum för de glas daste, men tywärr högst osannolika förhoppningar. Loredano, markis Fiorawanti, öfwerstlöjtnant mid kongl. favalleriet, war af ett lifligt, af ungdom, kraft och stolthet sprittande lynne. Ealigt hang egen ber rättelse bade mindre öfwerläggning eller öfwertygelse än hang of sysslolösheten uppeggade fentasi förmått