satte sig derester ned, reste sig åter, stod först på benet och sedan på hufvudet, med en så lugn och likgiltig min, att förtroendet snart återvände. Derefter vandrade han långsamt framåt, stannade ofta för att upprepa sina öfningar, hängde vid hälarne, vid armbågarne, i händerna, lade sig på ryggen och stod på ett ben utan balanserstång. Det dröjde vid pass en half timme, innan han steg i land på Canada-sidan, der han mottogs med liflig hänförelse, medan en musikcorps der spelade Hail Columbia. Sedan han intagit några förfriskningar, kom han tillbaka och besteg linan. Vid dess midt stannade han; en ångbåt, som under hela tiden hållit sig i närheten, kom rätt under honom, han nedfirade en lina dit ned, vid hvilken sjö-— folket fäste ett tåg, som han drog upp och hängde på det sätt öfver linan, att dess båda ändar nådde ned till fartygets däck. Derpå firade han sig på en half minut de åttio foten ned till däcket, kort derefter klättrade han åter upp igen, hvilket likväl blef honom betydligt svårare in nedklättrandet, hvarefter han under fortsatta eqvilibristiska öfningar tillryggalade resten af vägen till den amerikanska sidan, men innan han gick i land der, dansade han en solo på linan efter musiken, för att visa att hans krafter ej voro uttömda. Hans vänner och de beundrande åskådarne mottogo honom med jubel, invecklade honom i en kappa och förde honom till sin vagn, som genast tog vägen till traktens värdshus. — Den inbillade skatten. Det är en mycket vanlig tro, att ryktbara tjufvar hafva skatter gömda här och der. Några personer i Stavanger trodde sig nyligen ha fått reda på ett sådant ställe. De kommo till polisen och anmälde att en man, som nu låg för döden hemma hos dem, hade omtalat att den beryktade stortjufven Ole Höiland gömt en summa penningar under en sten, försedd med uppgifna märken, på en viss gata, och de bådo att få söka efter skatten. Det tilläts dem, och med mycket besvär togo de upp den ganska ansenliga stenen — men funno ingenting Folket i grannskapet berättade, att ett dylikt försök hade lika fåfängt varit gjordt en gång förut.