gar hoppas att der nägon gång få se er i mitt fängelse, förtjusande Fiamina. Det war en lyda för Fiamina att hon i all fin förwirring erinrade fia ott den gamla Marinejas uppmärksamhet kunde wäckas om hon ännu längre qwars stannade i cellen n:r 25. Med sakta och bäfwande stämma meddelade bon signorn, såsom hon kallade honom, denna fin fruktan, men wågade ingen inwändning då han enträget bad henne att bortskicka den gamla pigar od sedan äterkomma til honom, Fia mina gif och förde dörren till efter fig, men hon glömde att skjuta den tunga jernbommen för och tillläsa den. Ensam i den flora korridoren, tryckte hon handen emot fitt häftigt klavpande hjerta, och ljuft förwirrad, men med lyckan lysande genom de tärade ögonen, få stades bennes blickar ännu en gång på den tillslutna fängelsedörren. Derefter swäfwade den smidiga ges stalien flyktigt från den ena cellen till den andra, få att hon inom några få minuter fullgjort fina åliggans den fom fängwakterska, och när den gamla Marineja nu äfwen slutat fin rond, befallte hon henne med konstla d likgiltighet att gå hem och tillade att hon sielf hade ännu en fånge att ombeförja, ywarefter hon stulle komma efter. Pigan gick och Fiamina flög åter till den cell, fom gömde den henne twifwelsutan hög: ligen intresserande unge mannen. Ungefärligen ett år före denna tidpunkt hade Mario Falcone en dag öfwerraskat sin dotter, fom började att befinna fig mindre wäl af den sorgliga enformigheten på Lavaön, med den glada underråttels fen att hon för sin helsas skull skulle resa öfwer till Gacto, i närheten af hwilken stad deras en anförwandt egde en wacker willa.