Hwarjehanda: För Wintern. Följande af Doktor Hall i ÅJourna Health gifna råd torde ej sakna wårde: Förr ån ni under en fall dag, går ut uc edert rum, fått på er handskar, fappa el ler öfwerrock och åfmwerhalgduf, om ni år wan att nyttja sådan, samt tillslut munnen, innan ni öppnar porten. Hall sedan munnen alldeles täppt, till def ni wand rat med få raska steg, er ålder medgywet i en tio minuter tid — sedan antingen ni forffar att gå eller ni kommit till er bestämmelse, må ni tala få mycket, ni be. hagar. Uraktlätandet af detta förfigtige hetsmått har nedbäddat på kyrkogården månget warmt och lyckligt hjerta, hwilket annars kanske klappat warmt och lyckligt ännu. Men orsaken? Om ni hället mun nen sluten och går raskt, kan luften blott nå lungorna genom att cirkuera genom nåsan och hufwudet och blifwer sålunda ingen skada. Men om ni talar, insuper ui med detsamma fulla drag af kall luft, fom nedgår direkte i lungorna, hastigt af: kylande hela kroppen och fan nästan dgonblickligen åstadkomma förkylning. En rask gång kastar blodet mot kroppens yta gifwande en stark cirsulation och gör en förkylning omöjlig. Dock bör ni ej straxt efter hemkomsten om ni år warm af pros menaden, lågga er i en fall bådd. För: summandet af dessa enkla reglor förorsakar hwarje år en mängd sjusdommar och mången förtidig död. lyphringadt slasskepp. Den 26 September blef barkskeppet Cora från Newyork med 705 slafvar ombord uppbringadt vid Afrikas kust af amerikanska skeppet Constellation, tillhörande den afrikanska eskadern. Cora var ett nytt och rackert fartyg och vida bättre än de, som vanligen användas till slafhandel. Besättningen bestod förnämligast af spaniorer och portugiser, en kines och amerikanare, inalles 23 man. Rummet var uppfyldt af män och gossar; kajutan af qvinnor. Två tredjedelar af hela antalet negrer voro under 15 år. Alla voro alldeles nakna, Männens antal var 172, qvinnornas 106, gossarnes 343 och flickornas 81, hvarjemte det äfven fans tre späda barn ombord. De sågo allesamman förnöjda ut, voro, såsom det tycktes, okunniga och obekymrade om sitt öde samt pratade och skreko öfver hvarandra. Endast två måltider om dagen bestodos dem. Till frukost fingo de ett stycke bröd samt vatten, till middag (kl. 3) kokt ris ena dagen och kokta bönor den andra, Deras appetit var ypperlig, att tvätta skålar och fat efter måltiden var fullkomligt öfverflödigt, ty de arma varellserna slickade dem så rena, att ej en gång den mest utsvultna hund kunnat göra det bättre. De fem spaniorerna, hvilka ombestyrde utspisningen, ordnade negrerna i backlag på däcket, så att 15 eller 16 sutto omkring en stor träbunke med ångande bönor eller rie, läto dem sjunga och klappa i händerna i tre qvarts timme, till dess maten blef QQAA ———