wo: alt d:bPten, som be lwanne slita dej ren af fin lefnad warit sjullig och minpre wetande, torsdagen den 17 Maj 1855 blifwit så dålig att hon måst intaga sangen, då häktade Jon Hansson förhindrat barnen att, som wanligt, ligga i samma rum som den sanslösa modren, utan twingat dem att hafwa nattläger i en aflåge: jen del of gården; att middagen den 18 Maj i de begge ofwannämnda döttrarnes närwaro modren framfödt ett leswande barn; sedan de genom en yngre syster Brita derom underrättat den i stallet var! rande fadren, denne sistnämde hastigt inkommit och från dottren Margta, fom ämnat inlinda barnet i en linnehanduk, häftigt ryckt åt fig detsamma och märdåe: löst Helt och hållett omlindat det och lagt bet på golfwet, hwarwid, sedan barnet rört sig och skrikit, Jon Hansson lagt hand på barnet, fom derefter ej gifwit något ljud ifrån fig, och burit ut det, sågande wid döttrarnes yttrade förfäran och förebråelse häröfwer, att det ej angick dem och att om de Enyfte ett ord derow de skulle njuta samma rått, och att han skulle gå till preften och säga att hu strun, fom afled åtta dagar derefter, fätt missfall; att ingen sedan fett barnet, men Jon Hansfon på fråga af döttrarne, sagt att han oförmåärkt under swepningen i bustruns litkista floppat barnet; att Jon Hansson sedermera flera gånger förbjudit be ofwan bemälte döttrarne att för nägon yttra ett ord i saken. Den tillltalade år 55 år gammal, af ett tyst och inbundet lynne, förnekade kallt och hårdnackadt fig wara saker till ifrågarvas rande rysliga brott samt widhöll beftåns digt att hustrun ej sedan yngsta sonen Erils födelse 1853 fört något barn, och kunde, oaktadt de allwarligaste och mest bewekande uppmaningar från domstolens sida, ej förmås till annat erkännande än att han slutligen medgaf att hustrun åf wen sedan födt barn, ehuru han förmenade sig aldrig sett detsamma och ej heller i ringaste mån kunde föcklara hwart det tar git wåägen. Motiverne till me:berörde afskywärda missgerning of Jon Hansson, hwilken bes finner sig i särdeles goda omständigheter, har wid ransakning med honom ef fun: nat i widare mån utrönas, än att han fom allmänt år fånd såsom ytterst sniken och egennyttig samt af hårdt hjertelag, blifwit missnöjd och orolig öfwer att få för mänga barn att underhålla, ehuru de åtta, till antalet, de sednare ären ide wistats hemma utan tjenat hos andta personer, samt slutligen att han skollde swarmodren hwilken äfwen hördes inför rätten, sasom orsak att han antastats för brottet emedan hon då Jon Hanssons hustru låg på sitt yttersta, Yttrat misstanka att dottren fört barn och att Jon Hansson röjdt dets jamma ur wågen. Aklagaren yrkade härefter att Jon Hansson måtte sättas i mörk eell, hwil ket domstolen dock för närwarande ansåg ej böra bifallas utan skulle fångpredifansen å länshäktet anmodas att genom re. ligionens låror förmå Jon Hansson till ånger och bekånnelse af sitt grofwa brott, och uppsköts widare ransalningen af det ta mål til fredagen den 1 Februari. — Som ett wadert drag af den goda anda af inttesse för allmänt wäl och fris kostighet, fom lefwer inom Göteborgs fam. hälle, omtalar Handelstidningen, att bis drag till ett belopp af närmare 10,000 rdr blifwit inom några få dagar tednade till fonden för uppförande af ett exercishus för stadens skarpskyttekår. — J anledning af den starku köld, fom äfwen i Danmark råder, har grofhands laren Heymann i Köpenhamn upplåtit flera eldade rum oc fök i ett honom til. hörigt hus från kl. half 9 om morgnarne tillaäfl 10 på aftnarne, till wistelseort och arbetsrum ät ordentliga, fullwuxna pers soner af begge könen, fom sakna ett warmt hem, Detta föredöme har framkallar bemödanden af en fomite att förskaffa medel till öppnande af flera dylika tillflytteorter. — Christinehamns Allehanda berättar att grefwe C A. Adlersparre till ChristiI I