Wården började göra inwändningar, och fade att denna affär icke fick uppgöras innom hang hus — men tyftnade genaft, Då en af sällskapet tog honom afsides och hwiskade något i hans öra. Kelser gid med motsträfwighet in på denna plan. Ett af wittnena utwaldes till att ladda den ena piftolen, och inom tio minuter lågo de båda wäl öfwertädta på bordet, färdiga till dragning. Jag af ståt ifrån min rättighet att draga först, fade fremlingen, då han och Kelser nu stodo beredda att mötas. Kelser, som war mycket orolig, hwilket man lätt kunde fe på hans bleka, förrvrivna anletsdrag och darrande lemmar, fick wid dessa ord liksom nytt lif. Han förde handen under täcket, drog fram en af pir stolerna, stod likwäl stadig utan att hwars fen blekna eller förändra en min i sitt an: sigte. Alla de kringstående gåfwo högljudt sitt bifall tilllånna. Kelser blef dödsblek. Nu år det min tur, sade fremlingen med lugn beslutsamhet, och fäste sina stora blå ögon stränkt på Kelsers darrande gestalt. — Men detta war mera ån denne kunde uthärda; han ryckke till fig äfwen den anc dra pistolen, utropade wildt: Nej ännu en gång är det jag, och sköt af den — men äfwen denna klickade — ty båda pi stolerna woro oladdade. Sålffapet have hemligt öfwerenskommit om, att utan blodsutgjutelse pröfwa bådas mod. Med en wild swordom slungade Kelser ifrån fig pistolerna, och under det alla de fringftående stormande gåfwo sitt mifnöje öfwer hang låga uppförande tilfänna, blottade han fin dolk och störtade emot fin motståndare. Men denne, twilfen genom en hastig wåndning undgick ftöten, utropade: Trenne gånger har du trakterat efter mitt lif, nu gäller det ditt eget! Med dessa betydelsefulla ord höjde han fin arm, ögonblicket derpå blixtrade det, ett skott smälde af, och slagskämpen störtade med genomborradt hufwud ned till marken. Domstolen, fom fällde utslag öfwer den: na tilldragelse, förklarade fremlingens uppförande endast wara ett lagligt sjelfförswar och ven blåögde resande fortsarte äter fin. wåg, liksom intet hade förefallit. Om wi utsatt fremlingens namn så skulle man i honom igenkänna en af Nordamerutas namnkunnigaste statomän; men wi hafwa förpligtar of, att förtiga det, och endast berättta detta hand åfmwentyr. (G. -P.)