Norrländska Korrespondenten – 16 januari 1861, sida 3

att stanna qwar på någet ställe, slog fig dot slutligen till detta sallskap, fom mest bestod af nuga karlar. Den gången wann jag feger, utropade en af dessa män, fom, i ordets fulla bemärfelie, war en werklig jätte, od) fedan har ingen wågat fig fram att Må mad med mig. De öfriga antydde wal med ett halfhogt knot, att de hysse ett wisst twifwel om sanningen af hang ord, men yttrade juft ingenting och talaren sick således mera mod. ÅFörsok, den fom mil! fortfor han triumferande; jag trotsar er allihop. Finns wal någon på hela detta falt, fom will hålla med mig om ett glas gin, att han fan göra efter samma stott, fom det jag nu fört ämnar aflosfa 2 Ingen swarade på denna fråga. De fägo blott på Hmwar: andra, i hjertat förbittrade ofwer skyttens skrvtsamma spräk. Jag tar dig på orden, du broder föyrt!? hördes nu helt oförmäntadt från den uppmarksamme Båtkarlen, od bjuder dig ännu ett annat mad om sex dricksglas gin, att du ide fan göra efter, hwad jag fall wisa dig. Skytten såg med förundran på den okände främlingen, od antog genast utan twekan det föreslagna andra wadet. Knappt fagdt, förrän Bob uppmanade sin antagonist att bereda sig till kampen och utwalja en dertill tjenlig plats. Denne bewardigade honom ej med ett swar, men satte sig ger nast i spetsen för tåget och stallde fin gång till skogen, der han stannade i en liten dal, tillrackligt öppen, för att gifwa rum åt de twanne taflande; Under ett frackt utrop of: Ur mä gen! drog han med foten ett fvår i marken, och git sedan derifrån i rak linea framåt, raknande stegen. Erettiol ro: pade han slutligen högt och twarslannade. Ä (Forts.)