Norrländska Korrespondenten – 12 januari 1861, sida 4

Arbetas fåfängt utaf dem, som bygga. En ny förbistrivg kanske, ja hvem vet, Som fordomdags vid Babelska mustet! rn Jag kan ej finna ringaste reson Att anse lärdom mager nu för tiden: I Upsala vi haft en promotion, Der hvar högvördig fått en — hatt af siden, Och det slags lager aldrig minskas, ty Hos Söderström man köpa kan en ny. Vårt jernvägs-arbete har gått med fart, Och lotteri på köpet fick nationen, Ett frispektakel utaf egen art, Med hjul af spegelglas för reflexionen. Der kan man se, som förr, ännu i dag, Alt öfverallt — har nöden ingen lag.? Hvem nekar, att vi gamla Svea land Den satsen oförändrad sig behåller, Att törst och tapperhet gå hand i hand: Det kan man se af Enstas? protokoller; Att en nation ock hugga kan på sne, Det kan man nog af norska frågan se. På många frågor ha vi ej fått svar, Och våra riksstånd ör den värsta plågan. Upsala-rucklet står ju också qvar, Och olöst än är medicinska frågan.? Då bon har tillgång uppå medicin — Får hon ej lösning då, så vete hin! Nu gudskelof, vi slippa söl och sudd, Nu kan man köra hur man vill och vända. Joho, gästgifvare, hvar är din udd, Sen passbestyret ramlat öfver ända? En ann institution har fallit sen, Då galgen refs och enkan köpte sten. Vårt land skall också solkbeväpning få. Motion är nyttig på den svenska gröten. oflinc robur et securitas bör stå Som ett memenio ristadt på musköten. Soldater Bli vi i hvarenda bit: Det blir ej godt att sticka näsan hit. Farväl, du gamla år! ditt värf är slut: Nu kan du lugo och obekymrad vara. Farväl! som du, jug också pratat ut: Min såvgmö skall i nyårs-ottan fara. Förlåt, godt folk! att jag så tanklös står, Och glömmer bort att önska godt nytt år! E S—dt. Hvarjehanda. Ett ungt par skulle nyligen hålla bröllopp i New-York; hela sällskapet var redan församladt och man väntade endast på presten, då ett bud kom och lemnade brudgummen ett bref. Han läste och utropade derpå: ÅÅå för tusan! vände sig derefter till sin tillkommande hälft, bad henne ursäkta att han torde bli borta några minuter och skyndade bort. Strax derefter kom presten, men en timma förgick och brudgummen kom ej tillbaka — ännu en timme, och bruden började få små hysteriska anfall, presten att gäspa och gästerna att smått svära. Slutligen, sent på aftonen, stormar brudgummen in och berättar den väntande samlingen, att ban, då brefvet underrättade honom att en af hans vänner, som han hade lånat tio dollars, ämnade resa till Philadelphia utan att betala honom, hade skyndat ned till Jersey City för attinhemta gäldenären, men att denne redan hade, afgått med bautäget, hvarför han hade rest efter honom, hunnit upp honom vid en mellanstation och tvungit honom att punga ut Bruden visade till en börjau en temligen sur min, meu förlät sedan sin, ekonomiske fästman, och vigseln försiggick utan hinder. — En rik tiggare. En 36-årig tiggare har i dessa dagar väckt stort uppseende i Paris genom att plötsligt uppträda såsom en rik man. Han hade i många år drifvit sin inbringande rörelse vid ingången till en af nämde stads största kyrkor, och myndigheterna hade sett genom fingrarne med honom, till dess man erfor att han hade köpt sig ett hus. Då blef han kallad till polisen och tagen i förhör, vid hvilket tillfälle han bekände sig ega hus, landtegendomar och aktier i de mest vinstgifvende fö.etag, Förhöret afslöts af ordföranden med frågan: Har ni nyligen köpt ett möbleradt hotel? hvarpå s. d. tiggaren svarade: Ja, jag köpte det, emedan jag ämnar draga mig tillbaka från tiggeriet. — Alexander Dumas berättar i sitt ———— ——— —— — — — —— — —— wa Ke7eK4—:ee——