Norrländska Korrespondenten – 12 januari 1861, sida 2

sina barn i Hans hand, som styrer menniskans öden i både farans och säkerhetens ögonblick. Huru rörande att i merklig: heten betrakta en sådan tafia! Bland de narwarande wid denna scen, syntes på stranden, stående tätt inwid strömdraget, en man, hwars blickar lange warit likjom orörligt fastade mid marken, oc fom tycktes Hel och hållen öfwerlemnad åt djupa betraktelser eller inwecklade kalkyler. Hans yttre wisade en ålder af fyratio år, uthärdade mod r od) sträng werksamhet, hans skarpa öga tefnade beflut: samhet och kraft, fom också gjorde hufwuddraget i hang Para: ter. Från barndomen utsatt för waderlekens ata ommerlin: gar, war hans ausigte snarare en Mulatts än en hwit mans; men wid en nogare granskning af dess sarskilda delar upptackte man det adlaste nttryck, fom nagonsin prydt en tapper och tor: fint krigare. Hans lutande fällning med kroppens hela tyngd öfwer den refflade bössan utwecklade, till framlingens beundran, wextens alla former, Styrkan af hans seniga armar erinrade om Hercules, få wäl fom kroppens alla symmetriska proportio: ner om Apollo. Dragten beftod i en blårandig ylleskjorta, fom war öppen i bröslet — få deruppå en gulgrå wadmalsrock med djupa fickorl på sidorna od) prydd med twåtums jättesknappar af ben. Omkring lifwet bar han ett bredt swart laderbalte, hwari en taljknif med skida war instucken, och på fotterna Jn. dianska skinnskor moccasins) befatta med mångfargade sträperlor. Denne i drägt od) utseende få egna man hade omsider hört den högljudda jemmer, hwarmed de tre offren uppfyllde trakten. Liksom öfwerraskad deraf, upplyftade han fina ögon från mar: Pen, mid hwilken de Hittils tucktes ha warit fastade. Wan ifrån waggan att fe faror omfringi fig, hade han ofwat sitt finne att i wigtiga ögonblick icke förlora fattningen, och han insåg mid första ögonkastet modrens och barnens fortwiflade stälning, samt att nasta minut medförde dem en saker dod. For att besluta en sak, behofde Han blott en sekund, och des