Norrländska Korrespondenten – 12 januari 1861, sida 2

och skyndade att i en brådstört flykt soka räddning. Nattens mörker och yrwadrets häftighet bidrogo äfven att göra för: skräckelsen allmän; en hwar flydde på bäsla satt Han kunde, i brädskan äfven glömmande sina närmaste anhöriga och wänner. Somliga af dessa beklaganswärda flyktingar begåfwo sig till andra, bättre belägna städer i grannskapet, och de öfriga föyn: dade till bergstrakterna, hwarifrån de kunde fe huru wattnet lösryckte grundwalarne af deras hus, öfwerandakastade och flut: ligen bortforde dem med strömmen. Jnnan solen påföljande dagen gätt ned hade de med fasa räknat 69 simmande hus på floden bortföoras med allt, hwad i dem war. Wattnet hade mid denna tid fligit till den aldrig förr uppnådda höjoen af 51 fot ofwer lågt wattenmarke. Mot aftonen andra dagen syntes ett större trahus komma flytande på floden. Från taket strackte forgafwes en döende mor med twånne barn sina hander till himmelen, anropande dej hjelp. Barnens ångestrop hördes emellanåt, då ej modrens högljudda böner och fortwiflade skrik nedtystade andra ljud. Hos äskadarne ommade hwarje bröst för denna sasom förlorad ansedda familj; men egen fara hade förlamat alla krafter, all sjalsstyrka — intet enda försök gjordes, att fralsa den öfver: gifna qwinnan och hennes stackars barn. Huset hade redan flutit nära twå mil från Lawrenceburg, oh med hwarje minut git det djupare i mwattnet, alt efter, fom det uppfylldes deraf. Det nalkades nu en punkt, der strandens twara utbojning tillskapar ett sarkt stromdrag, nu farligare än någonsin, i anscende till wattnets storre massa och således afwen förökoade haftighet. En saker undergång forestod de elyckliga; huset mar for mycket wattenfullt, för att funna passera detta stromdrag, od ingen räddande Hand fyn: tes i denna nodens stund. Med förtmiftan tryckte modren barnen till fitt skote, sjelj liggande på kna med händerna fame manknappta till bön. J denna fund antwardare hon sig och