prydlig högtidsdrägt intradde brand bröllopsgasterna, intogos alla af beundran öfwer den åldriga gummans mördnadsbju: dande gestalt. Brukspatron Holmqwist förde den rodnande MWaria Ekekrona fram till brudstolen. LJ x x Jnnan författaren sager lasaren farwal mill han lyfta på en flik af framtidens slöja! Lojtnant Arel K. som friade till Maria, hängde sig icke för den korg, han sick. Wi kunna beratta, att han nu är forlofwad med en mamsell Constance B. ett förträffligt frun: timmer, hwars bekantskap han förft gjorde på en Carlsbal i — Örebro. Hans äldfta syster, froken Amanda K., fom gerna wille wara högst förnäm, har slagit alldeles om, är redan gift med en favten oh gläder fig åt en huslig locka. Men fröfen Sophi, stackars flicka, är olycklig, derför att hon är wacker och tillbedd af alldeles för mänga: en enda more bättre. Hon wantar olltjemt någon riddare — från drömmarnas forlofwade land. Den yngsta systern har med förtret erfarit, att ftuden: ten Holmqwit fått fig en annan flamma. Tante Amalia laser fortfarande följetonger och swarmar för qwinnans emancipation. Och iuspektor Strömberg? Han har kopt sig en liten eqendom oh spekulerar bestandigt på, huruledes han skall funna finna en ledsagarinna genom lifwet. Herr Bergman har intagit hans plats och således stigit en grad, hwarofwer han rätt myc: Pet gläder fig. En mater Septemberdag, året efter de ungas förening, såg man en nätt magn rulla fram til Grondala; deruti åkte ingen annan an Gustaf Swan och dess lyckliga maka. De hade warit på ett besok wid baron Ekekronas graf. Då de stigit af på gården, fom Stina från torpet oh bad att få tala med Brukspatron Swan, od underrättade honom, att mor Brita war sjuk samt onskade fe honom. Gumman hade aldrig kunnat formas att slytta fram till gården: hon mille tillbringa