Norrländska Korrespondenten – 9 januari 1861, sida 2

Förlåt mig — fare Maria Ekekrona — jag ackompagnerar illa. ag har glömt denna romans . . . alldeles glömt den ... feet är Mitt. Han började ånyo, men hade famma otur fom fötut. att genast komma af. Han wille skratta, men kunde det icke. J stallet fattade han Marias Hand oh yttrade: Jag har länge warit ensam på min bana ... mill nu sjunga en ans nan fång ... Maria, mill du afwen då adompagnera mig? Fröken Ekekrona wågade knappt fe honom i ögat, men swarade sagta: jal Har du förstått mig? Jag tror det. Då har jag redan friat till dig Maria. Dh jag har redan swarat ja! Tante Amalia, fom just nu inkom i salongen, hade ingen: ting hört af föregående, men såg blott, att Gustaf Swan helt ogeneradt fyfte Maria, hwarofwer hon sorligen forundrade fig. Emellertid woro nu Gustaf Swan och Maria Ekekrona förlofwade, och det skulle endast wara att gacka lasaren, om wi icke med fnaraste afslutade denna berattelse. Se har blott några få tillagg, och taflan ar färdig! Juldagen woro alla grannarna bjudna till Grondala och förlofningen eklaterades. Gustaf bodde emellertid awar i torpet allt fortfarande, till dess han på nya året reste till hufwudstaden, der han wistades till framemot midsommaren. De lyckliga alskande sammanwigdes på Grondala sjelfwa midsammardagen, och Heta befolkningen på bruket, af hwilken ingen enda afundades den lrcklige torparsonen, hade dä en sadan gladjefest, att erinringen derom sent larer forswinna ur det goda folkets minne. Då mor Brita, som af sin dotterson att en horsellur af siljwer och glasogon med guldsoanger i