Norrländska Korrespondenten – 9 januari 1861, sida 2

e — 2 Gusaf berättade genast biljettens innehåll för mor Brita, men tillade: Jag bor nu helt hemma hos dig. Emellertid kladde han fig följande dagen med myten om: sorg och git att aflagga wisit på herregården. Det war med blandade kanslor, han intradde i salongen på Grondala der Maria mötte honom od rätte den länge saknade mannen fin hand, under dett hennes rosenlappar framhwiskade ett knappt hö bart: mälfommen Wi böra erinra of, att då Gutaf Swan toa ajfsked för att resa till Amerika, war det Maria Ekekrona, fom yppade fitt hiertas kanslor för honom, medan han tyft oc fluten ilade dort. Nu war det hon, fom med en jungfrulia blygsamhet nedflog fina blickar for hans; hon war nastan förlägenhet för, ywad yon skulle saga den karkemne gänen. Ur sitt försia oryderi befriades hon lyckligt af tante Amalia, fom juft mid detta ögonblit intradde och helsade Swan walkommen! Ryn dien, hwad herr Swan har blifwit forandrad under dessa twenne ar ... berätta of for all del någet nytt ifrån deu vttre werlden, från hwilken wi aro så afftilda! Jfall Gustaf hade något förråd af nyheter, så fick hau nu tillrackligt antal f ägor att beswara. Men Maria fatt tyst och lyssnade på berättaren medan hon i hemlighet beundrade hang manliga wasende, fom få mycket utwecklat fig under friljömes: fans ar. Samma afton fatte fig Maria till pianot oh bad Gustaf smnga; sången är ett skonare syrat är talspraket. Hwilka minnen waknade icke i bådas hjertan, nar sångaren borjade romansen: Ensam jag skrider Fram på min bana ... Men befynnerligt nog sammade han oh kom ide läng: re i sycket.