Maria Ckeckrona. Ka p. 8. Doden kommer oförmodadt. sedaa han länge i tyftbet foljt sitt offer såsom eu skngga. (Forts. fr. föreg. n:r) Ester åtstilligal undersokningar oc frågor, forklarade lä: karen, att horseln och synen wal icke kunde aterssallas, emedan de wore i aftagande, till foljd af alderdomsswaghet, men genom anwåndande af en horsel lur skulle aumman funna hora hjelp: lint änna. oc synen förmodades funna hjelpas något genom tientina botemedel, samt underlättas något genom goda glas. ögon. Hwad lakaren i dessa fall föreskrej, lojwade Maria att nogarannt merkstalla. Under hemwagen från törpet gjorde hon många frågor om sin fars tillslånd od) nastan klagade öf: ver, att han wårdslösade fig sjeli; ty dottern hade sett, att han ite sallan kampade med swåra plågor. Usder dessa dagar — fade toktorn — bör ni fe till freken Efefrona, art er far wärdas ömt och forgfalligt, tv . .. eHmad menar ni? Han ar lika sjuk till fin sjal, fom till sin Propp. En dyster aning integ Maria hie ta. Hemkommen gick hon till fir fars dörr, men fann den igenlal. Hon Fflappade sakta med fingeripetsarna derpå, men utan far. Hon klappade Hårdare, od) hennes hjerta klappade afwen lifara hårdt oc) oroligt. Sp det du Maria? — frågade baronen. Mitt barn, jag har bradtom att strijwa nu, men fal sticka bud på dig nar jag mill tala mid dig.