och schateler. Af dylika skräckbilder på träffade wi en gång tretton på en för middag. Och hwilka föröfwade dessa gräs ligheter? Jcke männen utan qwinnorne bland kabolerne — Så snart de förre få kert sangslat fina fångar och gjort dem fullfomiigt wårnlösa, öfmerlemna de dem åt fina qwinnor och tåga åter bort samt lågga sig i förfåt, för att göra nya fån gar eller på annat fått tidfoga de franska folonnerna få mycken skada fom möjligt. Når det fattades dem tid att sysselsätta fig med fångarnes trangyort, få blefwo desamma fullfomliat afklädva, och fabylerne medtogo deras samtliqe effekter oh mar pen, åfwensom deras hufwuden, fom de afböggo med patagonen. Blott trun slagate och musikanter hade att wänta ett bättre öde, förutjatt att de i det ögonblic, vå de blefwo tillfängatagne, befunno sig i besittning af sina trummor och andra instrumenter; deras uppgift blef då att i fäångenskapen med döfwande musik roa fina tyronner. En trumslagare har på detta sått tillbragt fen hela är hos kabylerne. Under denna tid hade han fem gånger wågat försöka att med flykten rädda sig ur slafweriet. Blott det femte försöket lyckades; efter misslockandet af de föregåenoe bade man för hwarje gång afhuggi hor nom ett finger. Då den stackarn, mera död än lefwande, efter femåriga lidanden anlände till fransta förpostlimien, hade han af de fem fingren på wenstra handen blott det mellersta awar. Den högra handen hade man stonat, på det att han skulle funna trumma. : Wi hade närmat of en del af Kabylien, fom ånda tid def ännu någon fran sosk soldats fot — om ide möjligtwis en fänaes — hade trampat. Djurdjuras hö: ga bergsträcka drog sig allt trånare tillsammans med hwarje steg, som kolonnen framtägade. Wilda, forasande bergsfloder, fom med dån trängde fram bland flippmassorna, bildade ån faskader, ån förfroun: no på låga flrådor under ogenomtrång liga hwalf af slingerwårter, hwuka blandande fig med det från höjderna nedfallande skummet och de nedifrån uppsigande wattent unsterna, ån hade format fig till: en solid bro, än kommo den oförsigtiga wåghals, fom riskerar öfwergangen, att nedstörta i djupet. Man fan lätt före fålla fig, Huru utomordentligt farlig en strid måste blifwa på en fådan terrain, och huru latt den olyckliga utgången af en sädan kunde bestämma utgången på hela expeditionen. ö Men fienden i stället för att, wid den fördel, fom terrainen lemnade honom, gör ra oss hwarje fotadredd mark stridig och förhindra wårt framträngande, inskränkte fig dertisl, att antingen blott swagt för swara fig, eller att drifwande framför sig sina hjordar — den stör sta och på Ä fått enda rifedomen hos detta bergsfolk— lemna fina byar wid wårt annalkande och praga sig tillbaka alltjemt högre upp eller djupare in i de med hwarje steg alltmera otillgångliga bergsflyftorna. En gång lif wål lyckades det ide för en af dessa otaliga stammar att tillräcklig tid bringa fig i såkerhet; ware fig att def spioner ide nog tidigt hade bemärkt wårt annalkande, eller att kolonnen närmade sig på en wäg, som af kabylerne ide ansågs möjlig att pagfera; nog af, wi stodo på hundra stegs af. stånd ifrån deras improviferade pallifad: fortefifationer, innan hwarken någon man, awinna efter barn hade lemnat desamma, och då deras samtliga hjordar lugnt bes tade i omgifningarna. Den öfwer den opererande divisionen befälhafwande general Montauban (densamma, fom för nårwarande har befälet i Kina) skickade en paurlamentär och tolk för att uppfordra abylerne att gifwa fig. Ehuru deras be ägenhet ide kunde ingifwa dem nägra förs joppningar och illusioner, swarade de ide desto mindre med emot deras wana mål iftade bösskott, och striden begynte natur: