Norrländska Korrespondenten – 2 januari 1861, sida 3

Baron Ekekrona nedfell likasom wanmaktig på en soffa. Då han något hemtat fig, fortior han: Har ni nu nägra bo: temedel att föreftrifiva, få gör Det . . och tad för i vag! Jag skall kanske snart skicka efter er på nott. Med er tillätelse, skall jag stanna qwar på Gröndala några dagar ... få lanae jag här fan behöswas .. å uet är alldeles ofwerflodigt . . . det stulle oroa min dotter alltfor mycket. Samtalet fortsattes ännu en god fund, till def betjenten anmälde, att middagen mar sernverad. eat herr doktor för edra upplysningar od föreskrifter. Mar god stig in tid middagsbordet! men — hör ni det — intet ord om mitt tilfaänvi on jernwilja är icke alltid en god milja, mumlade fär karen, under det han aflagsnade fig. Wid middagsbordet ytts rade han, att baronen ådragit fig en forkylning .. men man borde hoppas det basta. Sevan man spisat misdag och intagit kaffe, wande sig Maria till doktorn med en wanlia anhållan att han mille be: föfa en gammal gumma, fom höll på att mista sin hörsel och fon. Wagen iill torpet, der hon bor, — sade Maria — ar kanste swår för er, to man malle tidryggalagga den till fots; men jag hoppas få wisa er wägen och mediolja på befofet. Gå stedde det oc Doktor Stahlbers och fröken Efe: krona gingo till torpet, der mor Brita bodde. Gedvan de in: traot i stugan, frågade lakaren gumman, hurt hon mådde? vMycket bra, gudskelof — swarade mor rita, som ny5 druckit kasse, oh annu hade den ljufliga smaken i norr Forts)