2— —5————— lertid blef tiden baron Ekekronas tuktomastare; han måte foga fig efter werkliaheten och lätsa glomma det förfintna och de swikna ferhoppningarna. Detta skedde och till någon rel under de lytliga åreu, dä hans maka wandrade wid hans sida fåfom en blid genius; men då hon ofwergifwit honom, borjade de fordna tankarna ånyo wakna: han mar ide skapad för att nöja fig med den ansprakslosa hemtrejnaden od husliga lyckan i en aftägfen landsort: han mille betyda någet här i werlden; men sedan han afbrutit fin forsta bana, kunde han naturligt: wis aldrig i aldre dagar återgå på densamma. Att han ön: skade fe fin dotter förenad med en man af namn oh börd, är förklarligt nog; men afwen denna förhoppning tycktes swika. Såsom mi redan namnt, reste Han i år till Henrifsmes: . fan, uppgjorde der alla sina widlyftiga affärer, likasom han ämnade afbryta fina fördindelser i affärswerlden. Återkom: men till Hemmet, flöt han fig inne fom wanligt och fade fig wara sjuk af jörkvlning efter den sista resan. Han lat en dag efterskicka lakaren, fom Bodde rå Hammarbvholm men mar an: siald för båda bruken gemensamt. Doktor Andreas Stahlberg war en lika sticklig lakare. fom angenäm umgangesmennifta, i besittning af ett orubbligt lugn och en oswiklig bestamdhet. Då han inkom i baronens rum, blef han nagot ferwånad ef wer, att denne reglade dörren. Ni täcktes ursakta herr doktor — fade baronen förbind: ligt — att jag wal låser till dorren, på det wi må forblifwa ostorda. War nu så god och sitt ner, tänd en pipa, och låtom of språkas wid förtroligt. Herr baronen är illamående? — fade doktorn, medan han tände pipan. oRfe mera nu än wanligt od förmodligen icke Heller få farligt. Eller tycker ni, att jag fer serdeles dödlig ut? Läkaren fastade en genomträngande blif på den leende pa: tienten. Han teg lange; hans pipa fodnade. TS Gud