Norrländska Korrespondenten – 2 januari 1861, sida 2

gen ändras. Brefwet öfwerantwardades nu i Stinas hånder och war snart på wagen till det fjerran målet. i På sadant satt blef nu det brutna bandet mellan Gustaf och Maria aterknutet, och den långa saknaden gaf wika för det pånyttfodda hoppet, som wärmde Marias hjerta och kastade ett återsken på hennes rodnande finder. Hwad nu beträffar baron Ekekrona, få blef han wisserligen icke förtörnad, då han sick weta, att löjtnant Arels frieri till hang dotter alldeles misslyckatsåtminstone wisade han det ide; men sanningen att fäga, blef han dock nedslagen och led fen deröfwer, inneslot fig på fina rum och fördjupade fig i fina sudier, likasom om han skulle snart aflagga en får eramen. Men till allas förwaning lät han i medio af Fanuari månad stalla i ordning för en resa; han wille i år fielf uträtta och uppgöra fina affärer wid Henriksmesso marknad. Under de fer a sju sednare åren hade annars inspektor Strömberg fätt om: beförja allt, fom rörde brukets angelägenheter, ty baronen tyd: tes alldeles hafwa ajisondrat fig från alla vttre bestyr, han eg: nade fitt lif åt betraktelser. sedan Han mistydats på handlin: gens bana. Härmed hängde så tillsammans, att han i yngre år, efter slutade sudier wid universitetet, ingått i statens tjenst, deruti Han drömde om fora framgångar, dels emedan han mar mocket duglig, dels emedan han hade ett wackert oh klingande namn. Men med all fin duglighet ech sitt goda bufdud mar han mycket hetsig och framfor allt stolt anda till gransen af ojwermod. Det Hör ide forundra någon, att Han lemnadeftas tens tjenst och hufwudstaden, då han wid sökandet af en mig: tigare plats blef uppoffrad af maktens innehasware och förbi gangen af en wandörding.,! pwilken han stadse förolampat oc särat genom fin stolthet. Jfran den tiden slog han fig ner på Grondala: hans kosa Hade gatt mine men sjelj tockte han, att samhallet rusade till sitt forderf, då icke mera bordens man sUtslutande fingo intaga de förnamsta platserna i landet. Emel