Norrländska Korrespondenten – 2 januari 1861, sida 2

dentligt utbekom de penningar, jom Gustaf skickat henne. Der war få fint oh städadt i stugan och golfwet beströdt med hac: kadt granris, fom förde skogsluften inomdus. Od du högt dyrkade sumpmurra stod icke du dagligen i spiseln från morgo: nen allt intill qwallen! Gumman war agement sor alskarinna af kaffe, och ratt som hon satt och gnolade på en psalmvers eller någon gammal folkwisa, tog hon fig en tär, och hwem stulle funna missunna henne det? Det bör ite förtigas, att hon aflatit ett bref till fin dotterson i Åmerika. Om man tror, att någon af bruksberrarne warit henne behjelplig med uppsattandet af detta bref, få gör man ett misstag, ty mor Brita hade haft en längt wackrare handsekreterare. En wacker dag infann fig nemligen froken Ekerrona med fin strifportjolj samt uppsatte i samrad med gumman det wigtiga dokumentet, fom stulle mwandra till nya werlden. Eiter att hafiwa berat: fat de omstandigheter od forhallanden, fom kunde intresscra den långe aflugsne, skref Maria om fig sjelf endas följande ord: .... Forofrigt, min fåra Guttaf, fan jag swara på din sisla fråga, att froken Ekekrona hwarken ar gift eller for: lofwad ehuru ryktet formaler, att hon haft en mycket förnäm friare. Men han mar förmodligen ite den rvattel ... Fruntimmer äro fig altid lika, och man bör ite alltför mycket undra ofwer, att icke heller Maria kunde afhålla fig från att bifoga ett ponskriptum, sedan brefwet war fardigt. Det war wisserligen kort, men mycket sagande, ithy att det hade foljande lydelse: PP. S. Fröken Ekekrona har gifwit mig i upodrag att helsa dig samt bedja dig wara walkommen tillbaka till fadernerlandet od) dina manner. Då brefwet andtligen war jardigt, war den fröna bref: skrijwerskan så tankspridd, att hon till def forseglande begag: nade sitt eget sigill med bokstafwerne M. E. Derofwer blef hon mycket forlagen, men hwad som war gjordt, kunde fwärlis