Norrländska Korrespondenten – 22 december 1860, sida 3

ter. Genom detta blomstertak blickade de klara solstrålarna in od) åstadkommo i grottan en helt egendomlig belysning. Der: inne mar altid skugga under de solwarma sommardagarna, bwarföre Maria ofta der plägade fitta wid det hwita mormor: Bordet med sitt Handarbete. Då hon nu kom för att fätta fig på denna alsklingsplais, fann hon någon der förut. Det war Gustaf Swan, fom med armbogen född emot bordet od) han: den under kinden fatt försankt i drömmar ech grubblerier. Det mar få besynnerliga tankar, fom spelade genom hans bufwud; Han tytte fig betrakta en tafla, fom i en lång serie af bilder målade hans förflutna tif, men derjemte började hans oroliga sjal speja in i den dunkla framtiden. Gustaf Swan mar en ädel yngling, hwars utseende har: monierade med hans inre wåsende. Reslig oh temligen arel: bred, wittnade hans märt om en kraftig natur; han hade mör: ka blixtrande ögon, en hög och afwen högtburen panna samt, sallsynt nog, ett korpswart, lockigt hår, ett arf på mödernet, i allmänhet tycktes Han till fin yttre menniska endast hafwa ärft fin moder; fröet till Hans utmärkta sjalsegenskaper hade en förädlande bildnings inwerkan utwecklat år för år. Tankfull och drömmande satt han nu i grottans magiska liusstimmer; hans hwita halmhatt Hade fallit på marken. Då Maria nalkades och heidade sig i ingången till grottan, samt Gustaf blef benne warse, upptog han från marken sin hatt, helsade artigt och wille skynda bort. År jag då få forskrackande — fade Maria leende — att jag strammer dort Gustaf? funna wi ife mera rymmas under samma taf?r Fog brukar fällan låta förämma mig af någon, mint af en få alskwärd fom ... . HSwarföre har då Gustaf få brådtom bärifrån, om fag wågar fråga? —