Norrländska Korrespondenten – 19 december 1860, sida 3

lekar. Foräldrarne gladde fig mydet, när de fågo de friska rosorna på hennes spåda finder. Kom snart in mitt barn — sade baronessan, då hon mwände hem tillbaka. Och du Gustaf följer med! Det skedde få. Gossen blef då ombedd att återkomma de följande dagarna för att bistå Maria mid Hennes kälkfarder. Huru stor blef icke Hans öfwerraskning, då flickan, såsom be: talning för den nu profwade kälken, lemnade honom en ny twåriksdalerbankosedel. Hwad han war rik occh stolt och lycklig! Han erfor samma angenäma känsla, fom hwarje yngling, då han uppbär den förta sjelf förwaärfwade fortjensten. Med klappande hjerta fyndade Gustaf hem till torpet oh lade fin skatt i fin mormors händer. Annan weckans slut, Gustaf — fade mor Brita — skall du hafwa ert par nya söfslor och en mössa af wackert ludet frinn. — I I Men på Gröndala talade baronessan Ekekrona till fin make sålunda: Ekekrona! mill du göra mig ett slort nöje? Jag måste dock på förhand saga, att det är förenadt med nå: gon uppoffring. eengen uppoffring, fom du begär — swarade baronen — fan synas mig for. Hwad önskar du 2 Jag tror, att den unga gossen från skogstorpet har anlag för att blifwa något högre, något annat än en fimpel arbetare. Skulle dn wilja fatta honom stadsskolan, der han fan för: wärfwa sig studier och bildning, fom kanske skall bereda honom en framtida lyda 2 Din önskan — fwarade baronen — skall blifwa uppfylld. Det är dig wärdigt att af mig begära en god gerning. — Redan i borjan ar Februari månad war Gufaf på bruks: egarens bekostnad wal uppflädd od utrustad för att jandes til skolan i närmaste stad. Då han tog afsked af fin alstade mor: mor, yttrade hon under nägra tårar, fom hon aftorkade med