Norrländska Korrespondenten – 19 december 1860, sida 3

nåstan kommenderade honom nog egenmaktigt; men Gustaf fann tyraniet icke serdeles trockande. Emellertid inträffade snart en sorglig handelse på Gröndala: Baronessan Efefro: na lemnade det jordiska, djupt sörjd och saknad af alla, ehuru mest at fin make och tioåriga dotter. Efter hennes bortgång förändrades mycket inom familjen. Då Gustaf Swan efter fyra oh ett halft års tid genom: gått stolan fullständigt, och fråga uppstod, huruwida han fule säudas till ett gymnasium för att med tiden gå den lärda wa: gen, tyckte baronen, att han redan kostat på honom rätt wackert, samt beslöt, att studierna nu stulle afbrytas. J stallet blef nw Gustaf Swan mwalbeställd andre bokhallare på bruket och innehade denua befattning, tills han efter fyra år uppfivt: tades till förde bokhållare. J denna cgenskap förblef han en: daft ett är. Ofta då han hade ledigt, helsade han på fin goda mormor i hennes fruga. Den fordna snickarewerkstaden rojdes ut, oh Gustaf lät inrätta det lila rummet efter sitt hufwud; det er: höll till ech med kakelugn och tapeter. Mau sag der widare i ett hörn en swarfstol jemte en mängd fina werktyg, ett förits bord och wid dörren en flädhängare, fom ofwerst uppbar twen: inpassade greniga horn efter en elg, fom Gustaf fallt mid en lycklig jagt. På tessa elghorn hangde några fisknar, oc dis werse metrefwar, en jagtwaska och ett jagarhorn. Men pa ena waggen hängde flera bossor och ett par pistoler. Egarer hade blifwit en passionerad jägare. I detta nn bestrifna rum brukade Buraf tillbringa mången ledig aftonstund: der trufa: de han ofta hwila ofwer natten, da han amnade sig på jagt. Wi böra nämna, att kiensmeden Kling då alltid mar hans foljeslagare i skogsmarkerna. Strömberg war för myket till åren att underkasla fig jagtens modor, od) den uye kamraten Bergman sysselsatte fig gerna med läsning långt in på nätters na. Men om morgnarna sof han få oändligt gerna-— nr (SOT ts.,