— — — ————— — — — — — Kap. 6. En återblick på det förflutna. Baron Ekekrona gifte fig helt una oh lefde med fin unga od alskliga mata på Gröndala. En dotter utgjorde deras hogsta sallhet och denna dotter mar Maria, hon uppwaxte uns der wården af en Mor, hwars hjertliga godhet mar målet för allas dyrkan. Marias moder war alskad af alla och afgudad af fin make. Jngent ing störde deras sallhet. Baronen, af gammal adel, hade dock en önskan ouppfyld. Han onskade sig en fon, en arfdinge, fom borde uppbära hans adliga att, ty han war nu sjelf den fita attlingen. Denna önskan skulle ock forwerkligas. Men den lilla nyfödda sonen dog några timmar efter sin fodelse och lemnade sina föräldrar tröstlösa af sorg. Mydrens helja aftog synbarligen efter denna handelse. Hon jördubblade fin ömhet för man och dotter och hennes enda gläs dje war att fe fin Maria tillwexa i dygder och fägring samt uppfylla hennes minsta onskningar. — Ej långt ifran bruket bodde äfwen då gumman Brita moed sin lilla dotterson, den lilla Gustaf. Han war nägra är äldre än Maria samt ut: markte fig för godt förstånd samt en sardeles fallenbet för att snickra, smida ech lasa, fom dot mar hwad Han helst giorde. Gustaf och mor Brita woro ofta inbjudna till baronessan Efe: frona, då de kemmo med potten och Gustaf sick då leka till: sammans med Maria. En dag hade han med fig en liten fälfe fom han sjelf hade tillwerkat at fin lilla lekkamrat, och denna emottogs med stor glädje af den glada flickan och de gin: go genast ut för att pröfma densamma. Muntert bar det af utför baten med det lida paret och Maria tytte fig forr al: drig haft få roligt. Men sitt formaksfönster fatt Marias moder och såg på af: stånd, huru kalken oupphörligs ilade utför backen. Om en stund fom hon mid baronens arm utför att fe på dotterns