Norrländska Korrespondenten – 19 december 1860, sida 1

c —U—!:—bä2sWW — Kandsorts-Nyheter. Söderköping. Afwentyraren och bedragaren Falk, som under det ståtliga namnet baron von Essen i fomras gjorde få stort uppfeende inom brungfocieteten i Söcerköping, har den 27 Nov. hitkommit med fångsljuts, iklädd jernblack, för att undergå ransakning för sina många bedrägerier, och förwaras för närwarande i rådhushäktet härstädes. uddewalla. Härstädes har gifwits en Bal, besökt af 160 personer, hwaraf bes hållningen är anslagen till inköp af gewär åt skolungdomen. De unge fofterlandsförswararne gjorde honörswakter i förstugan och trapporna till focietetålotalen. Gefle den 14 December. HF. fujtningsds fången Berggren, fom nyligen af härwarande rådstufwurätts 2:a afdelning pröfwats saker till answar för begagnante af falska betyg och qwarsuttit å cell fängelset i afbidan på widare ransakning wid Upplebo och Hamrånge häradsrätt för stöld från en skeppare å Kusön, bes redde fig tillsälle att rymma i går fl. 6 på morgonen. Churu ranfatningsfånge, hade B. anwändts till arbete i det nära intill nya cellfängelset belägna game la häktet, under wägen till hwiltet han, under föregifwande af något ärende, lyc: j kades aflänna fia från fångwattaren och rymma. Ännu i dag på morgonen har det icke, oaltadt trägna efterspaningar, lyckats ertappa honom. — Wid examina i härwarande folt:! skolor den 12 och 13 dennes tilldelades, i likhet med föregående år, af hr B. Lejas donationsfond, fullständig beklädnad åt fem gossar och fem flickor. Hernösand den 13 December. Bon: desonen Anders Magnusson i Nåssjö, Borgsjö socken, begaf sig, åtföljd af sin hund, i slutet of sistlidne månad till ffogen för att underföka om någon Mård eller Lodjur gått fram i den nyss fallna snön, och kommen ett godt stycke får han höra hunden oupphörligeu gifwa ut ett ilsket skall och, såsom han tyckte, med mot manligheten förändrad röst. Han för: modade dock att det lunde wara några i närheten sig uppchållande bieltafwerka och beslutar sig för att uppsöka dem, men han hade el hunnit långt stycke förr än han märker ett bistert öga blicka emot sig från en myrstack. Jnseende det farliga i både att wända om och aflossa sitt skott, då han endast war utrustad med en wanlig fågelbössa, som dessutom ej war laddad för ten jagt nu förestod, aflossade han slutligen skottet mot det brinnande ögat i förlitande på fina goda ben, hwilka han oc genast begagnade fig af, allt hwad han förmådde och utan att ens fe fig om. Antingen nu loppet war för anfträngande eller han derunder blifwit mera fans sad och lugn alltnog han stadnar och får iterigen höra hundens skall på samma ställe. Nu laddar han åndo och ftarkare samt begifwer sig tillbata och får snart syn på det från myrstacken blänkande ögat, hwarpå han aflossade sitt skott och tar åter igen till fötterna, men med ännu raskare fart, då han får fe ej allenast ett öga utan en på twenne fötter sig reande björn. Dot än en gång repetecas samma mannver och slutligen begifver han sig bem. Dagen derpå rustar jan fig bättre samt förser fig med fäll