Norrländska Korrespondenten – 15 december 1860, sida 3

Råd mig då i al werlden, herr ine fpeftor — bad den oroliga spelarinnan. Törd inte, wågar inte, fan inte — skrattade denne, wände fig på fladen och ffyndade in till gqubbarne. Emellertid lade tante Amalia denna gåna de flesta spelen framför sig. Men inne hos herrarna arbetade kammarberre K. förgäswes med alla sina siälsförmögenheter för att hålla sig uppe i spelet, samt ansträngde fig få, att fwettdropparna började sippra ned ifrån hans panna. Han föreslog ett litet uppskof i partiet, och deruti ingick någon egoism, ty han längtade efter att få röka en pipa. Han fattade Ekekronas arm, och de båda wännerna gingo ned i baronens rum, der De tände fina pipor och togo plats i en soffa. Men nu kunde kammatherrn ide längre hålla munnen, utan yttrade helt förtroligt och halfhwiskande: Min hedersbror, wet du, att Arel, pojken min, år splitter galen; han år alldeles pinkär i Maria. Jag år öfwertygad om, att han denna dag friar til slican. Hwad säger du derom? Hon sager du derom? Hon år en ådelften i lycklig den, fom får ega henne. HerAA 3