Norrländska Korrespondenten – 15 december 1860, sida 3

Art Maria hållit of Arel seran barns domen det wet jag men om denna wånskap fan förbytag I fårlef, dero måro wi ingalunda safra. Deras karakterer och lynnen äro ocså mycket olika, men fan Marias bifall winnas, och Arel är säler om hennes hjerta, då ger jag gerna min walsigvelse till Detta parti, meu alldrig will jag twin: ga mitt enda oc älskade barn ull något hwarpå hela lifwets lycka beror. Och detta löfte gaf jag äfwen hennes döende mor, och det ämnar jag beligt håla, och fade Cfefrona med sorgsen röst: min önskon år att de unga får reda fig sjelfwa i denna fat, och wi gamla nöja of med utgången deraf det må blifwa efiet wåt önskan eller ide. Kammarherren iryckte wänligt baronens hand och fade: iad för rut låfte min redliga wän, jag är dock öfwertogad att Arel nog winner Marias fårlel, tv det är en rask och huttig goese: fom ehuru ung, nog förftår huru han skall funna knipa år fig ett litet fluthjerta få godt och oskyldigt fom Maring. (Forts.)