Norrländska Korrespondenten – 15 december 1860, sida 2

lig, öppenhjertlig, orolig och romantisk, full af eld od) lågor; kunde i ena ögonblicket skratta fig ti0 döds, i det andra gråta bittert och fedan le genom tårar. Henne bjöd nu Bergman opp, hade ett tydligt infall, fom försatte henne i munterhet; hon glömde, att hon war fröken, och att hon danfade med en simpel bokhällare. Mimen. hon är mensklig — brukade herr Bergman sedermera ofta säga om henne. Sofie K. war den enda, som på något fått kunde rwalisera med Maria Ekekrona i älskwärdhet, och det will säga mycket. Hon fann fig ytterst road af samtalet med herr Bergman; de werlade qwickheter, och det war swårt att afgöra, hwilkendera war det bästa hufwudet. Sofie K. engagerade herr Bergman nästan hela aftonen under fortsatt liflig fonversation. Men Rehnström, den stackaren? Han hade en egenskap, fom ide undföll de unga damernas blidar. Den der gossen — fade de — fer minsan tde illa ut! Och få war äfven förhållandet. Han gick att uppsöka mamsell Augusta Holmqwist, som igenfanns i ett af inre rummen, der hon uppmåärlsamt betraktade