smätta lif oh swäfwande med henne ge nom salongen, säsom en utmärkt dangör. Rå Gudskelof — fade Rehnström med en suck — att fröken Amanda fatte fig ull pianot annars kanske ett oblidt öde twungit mig att bjuda upp henne till en vald. Matia Efcktona bannade ungherrarne och bad dem bjuda upp. De lydde, tv hennes önskan war en befallning en orubblig grundlag. Stubvdenten Karl Holmqwist bjöd opp den yngsta af flickorna K., fom mar hans Uungdomsflamma. Den geniallska Bergman wände sig helt artigt till den ide mindre genialiska froken Sofie K. den mellersta af de ttenne fyfttatne. Kaka söker mafa — såger ett ordspråk; oc lika trifwas båst med lifa — sager ett annat. Sofie K., war ingen regelbunden skönhet, echuru hon sag mer an bra ut; men Hon war, hwad man fallor journaliire, och hade ögonblick, då hennes ansigte mar intet sagande. Men når någon liflig fånsla eller tankeblixt besjälade hennes oruna talande ögon och anletsdrag, då war hon oändligt wacket Hon war barns