Norrländska Korrespondenten – 15 december 1860, sida 2

Gercna för mig, blott mi ide åro oe lagamän. En ber för kammarhetrn — yttrade Sttror berg med mycken förnöjfams het. Jnspekroren Fal med fnaraste komma till Hammarbyholm ... jag behöfwer öf ning ... hac legat ifrån mig I witan, det mårket jag tydligt, f—n få tydligt — fade den tappande. Wi återwånde ul ungdomen. De bäda stackars bokhällarne hollo fig på något afständ och indellade fig, att de I uston ide funde få roligt. Jag fan omöjligen begripa, hwad frö fen Amande K. luktar efter. Hon sätter nåsan i wadtet och fer få förnäm uti oune och håuning, att jug nödwändigt måfie gå in i ett annat rum att sirattu ut oc rita en kattuvr, för att frigöra mig från det osläckliga löje, som annats gör mig olydlig — yttrade Rehnstrom. JYj! — fwarade Bergman — du fer ett ideal af en salongsdam, förstås på landsbygden. Emellertid började man fundera på dans, och spelade opp en wals. Yöjte nant Arel lindade fin arm kring Marias