Norrländska Korrespondenten – 12 december 1860, sida 3

O—QWqAWAWAWAWAWAWAW— — Det wigtiga ordet. Men til fin granne yttrade älskaren; Maria, jag will för dig bikta mitt hjertas ljujwaste förhoppr ning ... . J detta ögonblick förde en ny rad fmassande förbi. J densamma åkte brukspas tron Holmqwist från Stålhytteberg med fin fru och sonen Karl, fom war fiudent i Uosala, samt den sjuttonåriga dottern Augusta. Då brukspatronen igenkände de unga grannarne, hejdade han sin kusk och sade: Mjuta tjenare, mitt unga hetrstap! Jag ber om ursaäkt, att jag få oar tigt förde förbi. Men hans kusk hade som alla andra kustar en stor ambition att föra fort, då man nu nalkades hetregården, hwarföre han smållde på hästarna, få att brufgpatronen med myden pomp och ståt åkte opp på gården. Maria, den ffålmffa un: gen, rydte opp junler Thomas och höll så nåra efter raden, att brukspatronessan Holmqwist i hwarje ögonblick fruktade att få kånna twenne haffötter krassande i hennes dyrbara hufwudboaad. Sålunda afbröts det påbörjade frieriet. Arel wissle ide hwad han skulle tänka, men han inwaggade sig i de jafwafle